Läste igår, i en för övrigt gravt överskattad kvällsblaska, att din partner inte är lika snygg som du tror att han eller hon är. En värdelös nyhet men en intressant diskussion. Om min partner inte bara är lite fulare utan bra mycket fulare än vad jag tror (vad blir reaktionen när man inser det?) behöver jag ju knappast vara svartsjuk? Detta är en lärdom eller åtminstone en bra tanke att ha med sig genom livet;

Jag är avundsjuk på alla som visste detta tidigare. Och framför allt, varför har ni inte sagt något? Här har jag gått och varit onödigt svartsjuk i alla dessa år. Sedan kan jag också meddela alla min ex:s nya flickvänner att ni inte alls behöver var svartsjuka på mig. För er kille är inte så jävla snygg som ni tror. Det ser jag ju nu!

Det jobbigaste med denna fakta är att du själv är lite fulare än vad din pojkvän/flickvän tror. Synd.

Även detta år kom den tiden på året då brunbrända ben verkar vara det senaste modet. Hur gör man då för att införskaffa sig ett par? Är ju inte riktigt lika lätt som att smita in på närmaste köpcentra och köpa den där snygga klänningen man sett i veckorevyn under lunchrasten. Visst kan man köpa sol på flaska, brun utan sol som det även kallas, men det känns ju som att köpa ett par vita tygskor på H&M och sen envist hävda att det faktiskt är ett par Converse. Kanske bara är jag men är inte informationen på flaskorna ofta något missvisande? ”Ett jämnt naturligt resultat.” Själv tycks jag alltid bli en aning fläckig, och undrar om man inte kan ana en nyans av morot?

Så om man ska göra det rätt, ligga i solen o pressa för att få de skitsnygga ben man ser promenera runt lite var stans, hur många timmar krävs det? Och förresten, blir de en dec längre på köpet?

Mina soltimmar verkar i alla fall inte riktigt räcka till i år heller så jag får väl fortsatta vara Lindex bästa kund när det gäller strumpbyxor i färgen ”sunbrown”.

/Eve